Riksteatern startade Sverigeturné på Ekerö
Foajén fylldes av kulturtörstande Mälaröbor och doft av nypoppade popcorn när Riksteatern bjöd in till föreställningen Siri på spänd lina i Erskinesalen på tisdagskvällen.
2024-10-03
Text: Helen Bjurberg
Det var när föreställningen behövde en genrepsscen inför sin kommande Sverigeturné som Mälaröarna och den lokala riksteaterföreningen valdes ut. Och så gärna ville de till kulturens övärld att de till och med stod för lokalhyran, när inga biljettintäkter kunde täcka den.
Föreställningen, som tidigare gått på Soppteatern-Kulturhuset Stadsteatern, skulle kort kunna beskrivas som en monolog med musikaliska inslag men var egentligen mycket mer. Med glittrande ballerinadräkt och ett myller av rekvisita skildrar skådespelerskan Siri Hamari sin uppväxt i en cirkusfamilj, med en trollkarl till pappa, en motvillig assistent till mamma och en dröm om att bli lindansare som tar henne in bakom järnridån redan som tolvåring.
Att berättelsen är sann gör halva föreställningen. Det är just en sådan fascinerande livshistoria som förtjänar att berättas från en scen och i en sprakande förpackning – ett uppdrag som bildkonstnären och kostymdesignern Frida Hultcrantz, tillsammans med regissören Filip Alexanderson, förvaltat väl. Men resten gör den briljanta Siri Hamari själv, med stöd från musikern och medspelaren Niklas Brommare, som står för den musikaliska atmosfären.
Tillsammans tar de publiken med på ett vindlade äventyr bortom cirkusmiljöns glitter och glamour till en värld där svett och tårar möter stora drömmar. Och innan strålkastarna slocknar kommer också svaret på frågan alla har: Ska Siri bli den första kvinnan att göra en saltomortal på lina?
Att teater är ett efterlängtat inslag på Mälaröarna är tydligt. Många var det som ville hjälpa till att göra teaterkvällen i Erskinesalen så lyckad som möjligt. Publiken bjöds på nypoppade popcorn från O ‘Learys och ensemblen fick blommor från Gustavshill och fika från Ica Tappström och Färingsö bageri. På plats i publiken fanns, förutom representanter från Riksteatern och en mängd Mälaröbor i alla åldrar även en klass teaterelever från Ekerös kulturskola.
Men frågan är vad de tyckte var bäst, själva föreställningen eller det privata samtalet med huvudrollsinnehavaren som de bjöds in till efteråt?