Krönika
Gammalt är det nya nya
Foto: Nelly Lindenstrand
Text: Anna Voltaire
Häromdagen lyssnade jag på Spanarna i P1. Det är en fredagsrutin för mig även om jag sällan hinner med att lyssna just när det sänds. Den här gången talade de i alla fall om att när man snackar om väder nu för tiden, så måste man alltid lägga till en extra kommentar om hur hemskt det är att vi har så fint väder - därför att det beror på att klimatet är rubbat.
Man får liksom inte gilla att det är sommar långt in i september utan att skämmas för det. Men det gör jag ändå. För jag har tidigare alltid ogillat september, även om jag fyller år då, för det betyder att sommaren är över och att vi ska leva i mörker och ostadigt, ruskigt väder i kanske nio månader framöver. Det är deppigt!
I varje fall, att hösten kommer närmare är ett faktum, och det blir mörkare. Jorden har gått ett varv och det är varken klimatets eller utsläppens fel, så det behöver vi inte ursäkta oss för. Hur som helst, en kväll googlar jag höstskor. Jag följer en länk som leder mig till en tidning, som redan när jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar var en stilguide och något av ett måste att läsa, och i denna tidning börjar jag titta på höstens mode.
Men det tråkiga är att jag tycker mig känna igen allt. Plötsligt inser jag vad det handlar om. Även jag har gått varvet runt. Det är egentligen ingen nyhet. Jag började ana det när neon kom tillbaka för ett tag sen, sen bylsiga stickade tröjor som på 80-talet och nu ser jag till min omåttliga uppgivenhet att alla olika skor, stövletter och boots som visas upp som nyheter, har jag vid något tillfälle i livet redan ägt! Och slängt.
Fan, hur i hela världen kunde jag vara så dum? Jag hade kunnat vara den coolaste katten på alla öarna nu om jag bara hade haft vett att spara de där knähöga buteljblå skinnstövlarna à la Abba, eller pennyloafersarna, cowboybootsen med ring och slejfar och ballerinorna med platåklack.
Till mitt försvar ägde jag de här skodonen långt innan man började återbruka och jag var för ung för att ännu inte veta, det min mor redan visste, nämligen att ALLT går igen. Det är bara en fråga om tid. För tydligen finns bara ett visst antal modeller på skor, kläder och möbler man kan designa eller tillverka.
Nu vet jag ju det och från och med nu ska jag spara. Jag förstår att det här inte kommer som glada nyheter för mina äldre barn, som redan tycker att jag är en hamster. Men nu har jag svar på tal när de vill att jag ska kasta gamla saker. Det är minsann de som är okunniga och slösaktiga. Det vet mindre än jag - och min mor - och kommer garanterat att tacka mig senare när de kan gå ner i min källare och hämta upp och briljera i det senaste – och äldsta – modet redan innan det blivit hett.
Så när alla mina jämnåriga börjar dödstäda kommer jag vägra. Här ska samlas i gömmorna, alla prylar gnistrar av glädje och ju äldre desto hetare. Gammalt är det nya nya! I alla fall så länge jorden finns kvar.
Notera att krönikan representerar skribentens egna åsikter och reflektioner, vilka inte nödvändigtvis behöver överensstämma med MälaröNytts.
