Krönika

 

Författaren Cassandra Brunstedt: Konsten att vila i väntan

Cassandra Brunstedt. Foto:Kajsa Göransson 

2024-12-23

Ibland känns det som om världen har stannat – som om tiden håller andan och jag fastnat i en oändlig loop av slowmotion. Jag söker febrilt efter tecken, något som kan visa att jag åtminstone är på rätt väg. En ensam stjärna som blinkar på en tom natthimmel. Ett sammanträffande som känns för osannolikt för att vara en slump. Ett meddelande med precis de orden jag behöver höra, eller ett oväntat möte med någon som verkar vara utsänd av universum för att viska: Håll ut, snart kommer det.

Jag har, av naturen, dåligt tålamod. Jag vill ta tag i saker och lämnar ogärna något åt slumpen. Kontroll är något jag ständigt eftersträvar, och när jag rycker i alla trådar samtidigt skapas en tillfredsställande illusion av att jag styr mitt eget öde. Jag öppnar mina egna dörrar och skapar själv mina möjligheter. Men ibland räcker det inte till. Hur hårt jag än försöker, hur mycket jag än kämpar, så når jag inte hela vägen fram.

Det är bara tyst. Inga dörrar ställs på glänt, inga steg tar mig framåt, och tiden sträcker sig ut som en oändlig väv av väntan. Medan jag stirrar in i tomheten börjar en tanke sakta gro: Tänk om det jag hoppas på och drömmer om aldrig händer? Tänk om jag blir kvar här för alltid – mitt i det som känns som … ingenting.

I en tid där allt ska komma enkelt och helst över en natt, har väntan förvandlats till en bortglömd konst. Vi är vana vid snabba resultat, omedelbara framgångar och leveranser på sekunden. Men livet följer inte våra förväntningars tempo. Och det som verkligen betyder något, det som förändrar oss på djupet, tar alltid tid. Det är oftast i mellanrummet – mellan att vilja och att få – som vi växer allra mest. Där finner vi styrkan att uthärda, insikten att förstå och modet att hoppas, även när vägen framåt är dold i dimma.

Visste du att hjärnan arbetar som bäst när vi gör … ingenting? Det är när tankarna får vandra fritt – i duschen, på promenader eller när vi vågar släppa taget – som de mest kreativa lösningarna dyker upp. För även när allt verkar stilla på ytan, pågår något under den. Som en osynlig ström som ständigt flödar. Och en dag, när du minst anar det, brister isen och vårfloden kommer – plötsligt och med full kraft.

Vad du än väntar på just nu – ett nytt jobb, en kärlek eller en efterlängtad klarhet – kommer det när tiden är mogen. Och först då inser du att väntan aldrig var ett tomrum, utan en viktig del av resan. En tyst förberedelse för det du alltid, djupt inom dig, visste en dag skulle bli verklighet.  

Cassandra

Här kan du läsa mer om Cassandra Brunstedt


Följ oss gärna på Facebook och Instagram så får du våra nyhetsuppdateringar rakt in i ditt flöde

 
Föregående
Föregående

Julens traditioner

Nästa
Nästa

Fråga psykologen