Söndagsporträttet Cassandra Brunstedt: “Det är surrealistiskt att få leva sin dröm”

Sedan något år tillbaka lever Cassandra Brunstedt sin författardröm.

Hon bokade en enkel till Indien, skrev en roman med samma namn där filmrättigheterna redan är sålda och resten är historia. Det är den korta varianten av Cassandra Brunstedts framgångssaga. Den längre är betydligt mer spännande. MälaröNytt möter författaren, löparen och Munsöbon Cassandra Brunstedt.

Text: Maria Forslund

Vi ses en vacker sensommardag på Rosenhill. Äppelträden dignar av frukt och stekostsalladen på tallrikarna framför oss är vackert dekorerade med blomblad. Vi sitter i lunden nedanför ladan och i gräset breder klöverblad ut sig. Det tar inte lång tid för Cassandra att hitta och ge mig en fyrklöver. Det sägs gå en sådan på sextusen vanliga treklöver. Men också att en fyrklöver bringar lycka. Och just lycka är ett av Cassandras paradnummer. Inte bara för att hon själv hela tiden strävar efter att vara den allra bästa versionen av sig själv utan också för att hon skrivit en hel bok om ämnet.

– Att vara lycklig är svårdefinierat och också ett stadie som vi inte kan vara i konstant, men vi kan sträva efter att göra det som gör oss lyckligare, säger hon.

Boken om lycka ”Lyckomanualen, 11 steg till ett lyckligare liv” som hon för övrigt skrivit tillsammans med Therésia Franklin är inte Cassandras enda. För tre år sedan debuterade hon med feelgood-romanen ”En enkel till Indien” som delvis är baserad på hennes egen historia. Den skrevs till stor del för hand i flera anteckningsböcker som Cassandra hade med sig på sin resa till Indien.

– När jag kom hem insåg jag att det här var en hel berättelse och bestämde mig för att skriva en roman.

Och en roman blev det. Som blev antagen på det där sättet som många bara drömmer om. Hon skickade in sitt manus och landade i det faktum att hon nog skulle behöva vänta länge innan något förlag hörde av sig. Processen brukar se ut så. Men redan dagen efter ringer en förläggare och berättar att hon blivit helt tagen av berättelsen och vill ge ut boken.

Cassandra på ett av sina favoritställen, Rosenhill.

Ett kontrakt blev två

Men det stannar inte där. För under bokkontraktsmötet tar Cassandra upp att det finns en uppföljare på boken.

– Då går förläggaren till datorn och gör om avtalet så att jag plötsligt har avtal för två böcker, skrattar Cassandra och skakar lite på huvudet över det smått osannolika men ändå verkliga i berättelsen.

Det blev en duo-serie. För efter ”En enkel till Indien” kom även ”Lyckliga gatan, tur och retur”. Och kort därefter också ”Lyckomanualen, 11 steg till ett lyckligare liv”, som är en faktabok. Tre böcker på knappt två år. Under tiden har hon också blivit mamma till två pojkar.

Så hur får hon egentligen tid att skriva så mycket?

– Jag får inte tiden. Jag har tagit mig den. Det är först nu, sedan drygt ett halvår tillbaka som jag jobbar som författare på heltid. Innan dess har jag skrivit en kvart här och där. Ibland i väntrum hos läkaren, som anteckningar i mobilen. Jag brukar säga att en kvart om dagen också kan bli en roman.

Växlar tema

Hon är född och uppväxt i Höga kusten, närmare bestämt i Kramfors och där kommer hennes två kommande böcker delvis att utspela sig, också de i en duo-serie. Om de två första böckerna gick under kategorin feelgood så kvalar dessa in under genren relationsroman.

– Det blir ett lite annorlunda tema denna gång. Arbetsnamnet har varit ” Innan vi dör”-serien men titlarna kommer att vara något annat. Berättelsen kretsar kring döden ur olika perspektiv, men livet står ändå i centrum. Läsaren får följa tre generationer kvinnor på en oförglömlig resa, och det är utan tvekan det starkaste jag skrivit.

Men det tar inte stopp där heller. Det är lite av temat i Cassandras liv. För hon har många berättelser i sig. Förutom Innan vi dör-serien finns det även en idé om ytterligare en roman.

– För första gången någonsin skriver jag en kärlekshistoria. Den är visserligen rätt komplicerad och inte särskilt traditionell, men ändå storslagen på sitt sätt och har kopplingar till Mälaröarna eftersom huvudpersonen bor här, säger hon med ett hemlighetsfullt leende. Mer än så vill hon inte avslöja. Eller kan avslöja. Det mesta är fortfarande bara idéer.

Över en stekostsallad på Rosenhill berättar Cassandra sin historia.

Författande ska gå att leva på

Hon räds inte att prova nytt eller gå sin egen väg. Det har hon alltid gjort. Som att hon bokade den där enkelbiljetten till Indien efter att ha sagt upp sig från ett krävande jobb inom mediabranschen. Eller flyttade till mannens släktgård på Munsö efter att de bara varit tillsammans ett år. Men också att hon inte vill ha något bokkontrakt på boken som är idéstadiet, den där tidlösa kärlekshistorien. Anledningen till det är att hon vill se en förändring i bokbranschen, att det ska löna sig att skriva böcker, inte att förlagen ska ta större delen av kakan

– Tyvärr är en stor del av bokbranschen fortfarande ganska otransparent, ofta till förlagens fördel och på författarens bekostnad. Jag uppskattar de förlag som vågar utmana de traditionella strukturerna. För mig var det exempelvis viktigt att få en budgivning på mina två senaste böcker. När fler förlag är med och bjuder drivs priset upp, och det innebär att jag får en rimlig ersättning – något jag faktiskt kan leva på.

Det är orimligt att lägga ett helt år på att skriva en bok utan att få en lön som motsvarar arbetet.

Cassandra har gett ut tre böcker men fler är på gång.

Sålde en soffa och fick en film

Cassandra vill vara med och bidra till att det blir en förändring i bokbranschen så att författare får mer av kakan. Ett annat sätt att tjäna pengar på sina berättelser är att sälja filmrättigheterna till en bok man skrivit. Det är väldigt få som lyckas med det. Men Cassandra är en av dem och historien kring hur det gick till är både Mälaröbaserad och spännande.

– Ja, det är en rolig story. Producenten Karolina Berkell bor här ute på öarna och vid ett tillfälle annonserade hon efter en soffa och vi skulle precis sälja vår. Vi kände inte varandra då, men började följa varandra i sociala medier och ja, hon gillade ”En enkel till Indien” så mycket att hon tog med den till Cannes för att pitcha in den. Nu har hon träffat olika regissörer och skådisar och vi har också en manusförfattare som skriver om boken till filmmanus.

Men även i filmbranschen är det långa ledtider.

– Just nu är det för tidigt att tala om vare sig år eller datum för någon eventuell film, men det händer saker hela tiden och det gör mig oerhört pirrig, säger Cassandra och

ler.

– Det är ändå surrealistiskt att få leva sin stora dröm

Skriver och springer

När hon inte skriver så är hon gärna ute i naturen och vandrar, går, åker båt eller springer. När vi ses har hon relativt nyligen kommit hem från Ultravasan. Det är 9,2 mil i Vasalopps-spåret och hennes ben känns fortfarande lite tunga. Hon jämför sitt skrivande med löpningen på det sättet att när hon sätter den ena foten framför den andra i löpspåret mår hon inte bara bra utan får också ta del av nya tankar och idéer som formar, ord och berättelser. Så hon springer ofta. Ett av favoritspåren ute på öarna är en del av Ekerö-Munsöleden. Den slingrar sig längs vattnet och det gillar Cassandra. Och om hon säger att en kvarts skrivande om dagen så ger en kvarts löpning om dagen också ett marathon. I alla fall för henne.

– Jag vill inte att löpningen ska ta tid från familjen så jag brukar sticka ut och springa tre kilometer varje morgon. Det tar ungefär en kvart. Tränar jag till ett lopp kan det bli längre tid, men det viktiga är att det blir av, inte att det är långt.

Men hon springer gärna långt. Och i skog och mark. Förutom Ultra Vasan är nästa utmaning att springa Sörmlands 100. Det är en distans på 100 miles, alltså lite mer än 16 mil och en mytomspunnen och klassisk distans för en ultralöpare

– Ultravasan kändes som en livstid där man gick igenom en massa olika faser. Allt från totalt depp till total eufori, så frågan är hur 100 miles kommer att kännas. Jag har inte fått med mig någon medlöpare än, skrattar hon.

Även om hon springer mycket och länge så är hennes fokus aldrig på tid eller prestation. Det handlar snarare om att njuta

– Jag brukar säga att jag mysjoggar. Det kanske låter konstigt när jag springer maraton och ultralopp men det är sant. Och nästa år springer jag Fjällmaraton Gastronomi i Åre. Det är det enda loppet där man inte mäter tid och där det finns 10 stationer med 10 gastronomirätter uppdukade längs vägen. Så det loppet skulle man egentligen kunna vandra om man vill. Så fint!

Favoritplatser och fyrklöver

Hon bor med man, två små söner, katt och hund på Munsö, i närheten av Rastaholm. Huset är mannens gamla släktgård, ja det där som de köpte bara ett år efter att de träffats, och Cassandras trygga plats. Rastaholm är för övrigt, tillsammans med Blå Lagunen och Rosenhill där vi ses under interjun några av hennes favoritplatser på öarna.

– Jag gillar att åka runt och upptäcka. Så Juntras Grönt på Färingsö gillar jag också. Och att ta båten över till Hovgården på Adelsö eller njuta av en räklåda på Birka. Vi har så himla mycket mysigt här ute på öarna, avslutar hon.

Fyrklöver har också en stor del i hennes liv. För hon hittar många sådana. Och även fem-och sexklöver, som är än ovanligare att hitta. Nästa vecka kommer du att kunna läsa Cassandras krönika i MälaröNytt - om just det.

På Rosenhill finns både blommor och fyrklöver.

FAKTA

Namn: Cassandra Brunstedt

Ålder: 36 år

Bor: Munsö

Familj: Man, Söner på 2 och 4 år, hund och katt

Gör: Författare, föreläsare, håller i skrivretreat i Sverige och Frankrike. Men också yogalärare och journalist med bakgrund på modemagasin som Elle, Metro Mode mfl.

Fritidsintressen: Vara ute i naturen, springa, laga och äta god mat (gärna i kombination med gott vin), samlar på fyrklöver.