Krönika
Stylisten Hedvig Andér:
Tradition eller nytt?
Hedvig Andér Foto: Peter Knutsson
2024-12-21
Kartongerna var tillverkade av kraftig papp, de stod på rad i vårt förråd i mitt föräldrahem uppmärkta med vad som låg i dem, ”sommarkläder”, ”påsk”, ”mössor.” På en av kartongernas etikett kunde man läsa ”Jul”. Den mest spännande lådan av dem alla bars upp till övervåningen kvällen innan julafton när alla barn lagt sig. På julaftonens morgon väcktes vi alltid av julmusik på grammofonen, vi fick julklapp på sängen, huset var vackert pyntat och granen stod glimrande och iklädd samma julgransdekorationer som alla andra år.
En fantastisk frukost var uppdukad i vardagsrummet med tända ljus och nybakade kakor och lussebullar! Att starta dagen med söta bakverk hände bara på julaftonen, annars åt vi alltid präktig frukost med klibbig havregrynsgröt och smörgås. Det pirrade i hela kroppen nu var det äntligen jul!
Allt var likadant varje år, efter frukost vallade pappa allas skidor, sedan ut i spåren, bastubad, vintoddy med tillbehör, julbord , Kalle och till sist den efterlängtade julklappsutdelningen. Sent på kvällen en skinkmacka, kanske gröt och sist fick vi äta av det hemlagade julgodiset!
En jul skulle vi endast få en julklapp var. Redan då pratade vi ofta om behovet av att köpa saker i onödan. Våra föräldrar som var mycket rättvisa och givmilda mot oss syskon, och tyckte att vi trots allt skulle få varsitt paket. Kanske var det den julen som de döpte om klapparna till ”behovsartiklar”, det vill säga klappar som inte bara var prylar i största allmänhet utan sådant som vi verkligen behövde.
När det var dags för utdelning fick vi som bestämt; varsitt paket, men det var betydligt större än vanligt. De hade fyllt lådan med flera saker som vi behövde och utanpå satt ett långt rim om hela innehållet! Om jag minns rätt så fick jag bland annat ett par vinterkängor och vi fick alla en rejäl termos. Termosen har jag fortfarande kvar men kängorna är utslitna.
Hållbarhet och miljöpåverkan är ju ord vi ofta hör och läser om och det känns ju särskilt aktuellt runt julen då konsumtionen ökar. Jag har inte några problem med att vi konsumerar, men jag önskar att de som tillverkat de produkter vi köper verkligen fått betalt för sitt arbete, att de inte innehåller farliga kemikalier, att materialet inte innehåller microplaster, att det vi köpt verkligen kommer till användning och inte slängs någon månad efter jul. Hos mig ligger ju textilindustrin närmst om hjärtat. Den sysselsätter tusentals människor och kan ju inte försvinna. Men vi kan bli bättre på att köpa plagg som vi älskar, använda dem och välja kvalité i stället för kvantitet.
I min garderob har jag klänningar från min moster, min mamma, ärvda kläder från någon kompis, plagg jag köpte för 20-30 år sedan och plagg jag fått av mina föräldrar: ”behovsartiklar” från 70 talet. Där hänger även second hand och vintageplagg nyköpta eller fyndade för länge sedan. Givetvis har jag även nyproducerade plagg som jag älskar och aldrig skulle göra mig av med. I så fall sälja dem vidare eller ge dem till en vän eller till kyrkans loppis. Kläder, de är min livlina och har alltid varit. För mig är ”kläder ett språk, det första man ser innan man hör någon tala”.
Jag har ärvt den bruna kartongen som det står ”Jul” på från vårt föräldrahem, den kommer fram varje år hos oss också. Innehållet är delvis det samma, pynt som vi älskar, skapar tradition och julstämning. Precis som en garderob ska vara. Den ska bara innehålla kläder du verkligen gillar att bära, som passar just dig och din personlighet och som gör att det känns roligt att klä sig varje dag.
Till jul tar jag kanske fram den klänningen som jag har varje år eller så ”pyntar ” jag en annan klänning med en rosett. Tradition eller “nytt”? Jag vet inte ännu, jag har inte riktigt bestämt mig.
Hoppas att ni alla får en härlig och vilsam jul!
Hedvig
Här kan du läsa mer om Hedvig
