Krönika
Ordförande för Mälaröarnas riksteaterförening Susanna Stensdotter:
Mat och kärlek
2024-12-20
”Vad fick du till middag?”
En enkel fråga ofta ställd för att kolla vad man ätit, av rent praktiska skäl. Men min väninna ställer frågan för att hon är genuint intresserad och mat talar till henne, mat är känslor. Härliga filmer vi ser och resor vi gör, mycket handlar om hur viktig maten är i andra, ofta mer exotiska, länder. Men vi har det även så här hemma, alla äter inte bara mat för att bli mätta och få i sig näring.
Min väninna vill veta vad man har på smörgåsen, vilken sås man hade till köttet och om den var gjord av creme fraiche eller grädde. Inte för att hon vill veta receptet utan för att hon kan känna hur det smakar, hon lever sig in i hur man själv upplevt det och om det höjde ens sinnen. När hon själv står i köket - och likadant var det med hennes mamma - smakar hon av maten på ett sätt som är högljutt och tydligt visar om det blivit kärlek av det ännu eller inte. Mat och kärlek.
Min mormor gjorde något liknande. Hon älskade att ta sista sleven ur grytan och skyllde ofta på att hon inte ansåg att maten skulle förfaras. Men jag kommer ihåg hur hon slöt ögonen när hon slukade de mumsiga bitarna, och hur hon långsamt, långsamt drog ut sleven ur sin mun. Sedan ett stort leende. Nej, det var inte sparsamhet, det var kärlek till mat. Jag önskar hon fanns kvar hos mig så jag fick prata med henne om det, fråga hur hennes förhållande till mat egentligen var. Jag tror det liknande min väninnas, det var bara en gedigen lutheransk uppfostran som gjorde att hon dolde det.
Jag skulle göra köttbullar förra året till julbordet. Jag hade inte gjort det på många, många år men på den tiden var jag riktigt duktig på en sak när det gällde köttbullar; att alltid få alla köttbullar i exakt samma storlek. Och form. Alla såg helt enkelt ut som små mini-pannbiffar, platta. Så jag gav upp. Tills min väninna kom på besök och jag bad henne visa hur man gör. Vi köpte ingredienser, det var mycket av allt, sedan rördes en härlig smet ihop. Hon satt bredvid mig och instruerade, ögonen lyste för vi lagade mat tillsammans och hon fick prata om det under tiden. Och ja, hon lärde mig att göra köttbullarna runda, allihop blev runda, ren magi!
Sedan kom jag på en sak från när min mormor lagade köttbullar; hon sockrade försiktigt på ytan under stekningen. Sagt och gjort, det gjorde vi. De lyste vackert i stekpannan. Jag tog en köttbulle och provsmakade. Sedan sjönk jag ned på golvet, och där blev jag sittande. Och grät. Min mormor blev levande igen, genom en köttbulle! Det smakade precis som hennes, och hon kändes så nära igen. Mat och kärlek.
En riktigt GOD jul önskar jag er!
Susanna
Här kan du läsa mer om Susanna
