Brottsplats Mälaröarna: Våld i nära relationer
Mörkertalet av våld i nära relation är stort. Foto: Pexels
Att utsättas för våld i en nära relation är vanligare än vad man kan tro. Få väljer att anmäla till polisen vilket gör att mörkertalet är stort. Mälaröarna är inte något undantag.
– Kanske är det till och med så att vi har ett ännu större mörkertal, i en glest befolkad kommun är det svårare att brott upptäcks, säger kommunpolis Thomas Watter.
2024-10-19
Text: Maria Forslund
När BRÅ (Brottsförebyggande rådet) publicerade sin nationella kartläggning tidigare i år uppgav 13,6 procent av Sveriges befolkning att de blivit utsatta för våld i nära relation. Siffran hos kvinnor var 15,2 och hos män 11,7 procent.
– Men tittar man på anmälningarna så är de klart lägre. Enligt undersökningen kände många att de behövde vård och stöd men man ville inte anmäla till polisen, säger Thomas Watter som är kommunpolis.
Detta gör att mörkertalet är stort. I en glest befolkad kommun som Ekerö kan det till och med vara ännu större än i mer tätbefolkade kommuner, anser Thomas.
– Min erfarenhet är att det ofta är grannar som larmar då de hör skrik och dunsar. Bor man glest är det svårare att sådana här saker upptäcks.
Ofta är det grannar som larmar. Bor man glest är det svårare att upptäcka våld. Foto: Pexels
Psykiskt våld lika farligt som fysiskt
Inom polisen pratar man om brott i nära relation men en vanligare benämning är våld i nära relation. Oavsett så handlar det om samma sak, att man blir utsatt för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av en närstående. Thomas ger exempel som handlar om att bli kontrollerad av sin partner och begränsad i vad man får och inte får göra, vem man får umgås med och inte. Det kan också handla om att bli behandlad nedvärderande och beläggas med skuld och skam för saker man gjort eller inte gjort. Hot är också vanligt.
– Sakta men säkert bryts självkänslan ner och man blir, som utsatt, mer och mer isolerad och kontrollerad. Psykiskt våld syns inte på utsidan men är minst lika skadligt. Inte alltid, men ofta, leder det sen vidare till grövre kränkningar och både fysiskt och sexuellt våld. Ibland är det en bra period. Det kan kännas hoppfullt och personen kan visa kärlek och vara ångerfull. Känslan är att allt kommer bli bra, sen vänder det och våldet och kränkningarna är tillbaka, berättar Thomas.
Vem som helst kan drabbas
Den som blir utsatt känner ofta skuld över det som händer och visar förståelse över att bli slagen. Thomas berättar att det inte är ovanligt att offret själv uttrycker att den borde ”skärpt till sig mer”. På så sätt normaliseras våldet och förövaren skyddas. Den som utsätts vågar inte heller alltid anmäla av rädsla för att våldet ska eskalera.
Vem som helst kan hamna i ett destruktivt förhållande. För några handlar det om att de lämnar relationen direkt men alla har inte samma förutsättningar.
– Vissa har kanske redan från början ett svagt socialt nätverk, få vänner eller ingen familj i närheten. Kanske bor man isolerat eller är ny i Sverige och inte har lärt sig språket än, säger Thomas.
Det är faktorer som gör det svårare för den utsatte att få hjälp och enklare för förövaren att utöva sin kontroll. Det pratas ofta om kvinnor som blir utsätta för relationsvåld men ganska sällan om män i samma position. Det är inte lika vanligt, men våldet finns även där
– Tyvärr finns det en uppfattning om att man som man ska kunna klara sig själv och av den anledningen kanske många väljer att inte anmäla, säger Thomas.
Det som gör det extra komplicerat, oavsett om det är en man eller kvinna som utsätts är att brotten ofta sker i hemmet och därför kan pågå i flera år utan att omgivningen märker något. Det gör det också svårare för polisen att jobba med detta.
Man pratar ofta om kvinnor som drabbas men även män blir utsatta för våld i relationen. Foto: Pexels
Allas ansvar att förhindra
Det polisen gör för att minska våldet är att jobba med information. En del av den riktar sig till de som lever i våldsamma relationer, både de som utsätts samt förövaren. Främst handlar det om att få alla inblandade att bli medveten om att det som sker inte är normalt och att det finns hjälp att få.
– Tyvärr är det svårt att vända personer som har normaliserat det här beteendet under lång tid. Därför riktas mycket information till allmänheten. Med stor sannolikhet är vi alla vän, släkting, kollega eller granne med någon som inte själv klarar av att ta sig loss. Det är vår uppgift att vara lite mer vaksamma på hur folk i vår omgivning mår. Det är vi som måste agera innan det är för sent, avslutar Thomas.
Om du misstänker brott
Det här kan du hålla utkik efter
Ofta kanske man reagerar på att någon börjar bete sig annorlunda. Personen kanske drar sig undan eller är mer tystlåten. Det kan förstås bero på flera saker men är ofta en första signal. Har personen en ny relation? Upplevs den nya partnern kontrollerande och ringer ofta eller dyker upp oanmäld? Har personen blåmärken eller rivsår som den försöker dölja med långa ärmar, halsdukar eller liknande. Kommer de med undvikande svar eller konstiga förklaringar om hur märkena uppstått?
Så här ska du agera
Allt det här är tecken på att något inte är som det ska. Vi som känner personen märker ju att något är annorlunda. Här måste vi våga vara lite jobbiga och ställa frågor. Vi kanske inte alltid får några tillfredsställande svar men det är ju en anledning att bli ännu mer vaksam. Be andra om hjälp. Kanske har de också märkt något och tillsammans kan ni försöka närma er personen. Det kan vara jättesvårt att ställa frågan – Blir du slagen? Därför kan det vara bra om man är fler som hjälps åt. Tänk dock på att inte konfrontera någon när förövaren finns närvarande. Även telefonsamtal kan avlyssnas och sätta den utsatte i en värre situation.
Hjälp den utsatte att komma i kontakt med socialtjänst eller polis. Det finns även brottsofferjour och stödlinjer som man kan få hjälp av. Misstänker man att den utsatte är i fara måste man ringa polisen. Hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Här läser du del ett i vår artikelserie Brottsplats Mälaröarna: Unga och droger
