Söndagsporträttet

Ravo Sharif: “Jag hoppas mina livserfarenheter kan hjälpa andra”

Ravo Sharif har bott på många platser, men på Färingsö har han hittat hem. Foto: Rodrigo Paras.

2025-01-12

Text: Helén Bjurberg

Han är skådespelaren med svart bälte i karate som suttit fängslad och flytt krig och elände. Efter att själv fått hjälp att bearbeta svåra trauman med träning och teater vill han hjälpa andra. Nu driver han flera initiativ för att främja idrott och kultur för unga på Mälaröarna.

Han öppnar dörren med ett stort leende och bjuder in mig till det charmiga, lilla radhuset på Färingsö. Det är tisdagsförmiddag och resten av familjen är på jobbet och i skolan. Själv jobbar han vanligtvis natt på Färingsöanstalten och brukar sova vid den här tiden, men idag är han ledig.

Ravo föddes i norra Irak, i Sydkurdistan, i en stor familj med tio syskon. Familjen var välbärgad och kärleksfull och hans första tid i livet beskriver han som fylld av ljusa minnen. Men pappan var motståndare till landets regim och engagerade sig i politiska aktiviteter, så när Ravo var bara fem år gammal fängslades han tillsammans med sin hela sin familj.

– Jag minns inte så mycket av den här tiden annat är mörkret. Det var alltid mörkt och vi såg aldrig solen, berättar Ravo medan han sätter på kaffebryggare och visar mig in till vardagsrummet där kakor och bullar till ett helt kompani står uppdukat.

Blev karateproffs

Efter tre, långa år frigavs familjen från fängelset men tvingades i stället att lämna landet. Med några få ägodelar i en väska flydde de genom öknen, först till Turkiet och senare till Iran, där de försökte bygga upp sitt liv på nytt. Ravo påbörjade sin skolgång här, men hans etniska bakgrund gjorde det inte lätt för honom i det nya landet.

– Det var en hemsk tid. Jag blev hånad, slagen och trakasserad av både klasskamrater och lärare, säger han och förklarar att önskan att kunna försvara sig var anledningen till att han vid tolv års ålder började träna kampsport.

Kampsporten var inte bara bra för hans fysiska styrka och mentala uthållighet – den återuppbyggde också självkänslan som gått förlorad genom de svåra upplevelserna han hade med sig. Och han lärde sig fort. Snart fick han börja assistera sin tränare och inte långt efter att han tagit sina första stapplande steg in i karatesalen hade han blivit ett namn inom kampsportsammanhang.

På flykt på flera sätt

Han skiner upp när han berättar om den tiden. Att karaten haft en viktig roll i hans liv är inte svårt att förstå. Men kampsporten har inte varit det enda betydelsefulla för honom. Ända sedan barnsben har han haft ett stort intresse för litteratur.

– Böckerna hjälpte mig att fly undan den hårda verkligheten och gav mig en tillflykt till nya, spännande världar men fördjupade också min förståelse för livet i sig och människorna omkring mig.

Från litteraturen växte ett intresse för drama fram och under gymnasiet gick han med i en lokal teatergrupp, där han lärde sig att fördjupa sina konstnärliga färdigheter och fick möjlighet att delta i flera uppsättningar.

Men livet i Iran var fortsatt tufft och 1991 beslutade sig Ravo för att lämna landet för att försöka skapa sig ett nytt liv i Europa. Hans storebror hade sedan tidigare åkt till Ukraina där han studerade till arkitekt och Ravo var frestad att göra något liknande. Men i stället för Ukraina hade han siktet inställt på Sverige. Det kom dock att ändras under resans gång.

Karate hjälpte Ravo genom en svår tid, idag har han svart bälte i karate. Foto: Rodrigo Paras.

Hittade hem i Danmark

Slutligen blev det i Danmark han stannade och sökte asyl. Han lärde sig snabbt det danska språket, mycket för att kunna fortsätta med sitt stora teaterintresse och återigen gick han med i en teatergrupp, där han fick roller i flera teateruppsättningar och filmer.

Och en dag var han redo att söka Statens teaterskola, Danmarks motsvarighet till Scenskolan. I en massiv uttagningsprocess gick Ravo vidare, steg för steg, till sista uttagningen. Bara sexton elever kunde erbjudas plats. Åtta kvinnor och åtta män. Han satsade allt, men föll på målsnöret.

– Ytterligare två år till sökte jag. Varje gång kom jag lika långt. Till slut valde jag att ge upp drömmen om Statens teaterskolan och började i stället studera vid den privata teaterskolan Scandinavian Theatre School i Köpenhamn.

I tre år studerade han samtidigt som han jobbade extra som skådespelare.

Första mötet med Ekerö

Under tiden hade Ravos bror flyttat från Ukraina till Sverige och gift sig och skaffat familj. Ravo hälsade på honom hemma i Hässelby men också på jobbet på Ekerö.

– Jag kände direkt att det var något speciellt med Ekerö, redan då älskade jag platsen, säger Ravo.

Föga anade han då att en rad tillfälligheter en dag skulle ta honom tillbaka till Mälaröarna.

När brodern några år senare plötsligt fick en stroke tvekade inte Ravo att lämna sitt liv i Danmark för att flytta till Sverige och hjälpa honom med rehabiliteringen. Under en lång tid var han sin brors stöttepelare men när brodern blev bättre stod Ravo plötsligt rotlös. Han hade inte längre något hem i Danmark men inte heller i Sverige. Så han bestämde sig för att återvända till sitt hemland.

Färingsöbon Ravo Sharif har älskat Mälaröarna sedan första gången han kom på besök. Foto: Ravo Sharif. Ravo

Mötte kärleken

Hemma träffade han sitt livs kärlek Hozan. 2005 gifte de sig och året efter kom sonen Mitan, tätt följt av döttrarna Mitra och Amara. Vid sidan om arbetet bildade Ravo en egen teatergrupp och arbetade aktivt med teater för att ta upp viktiga samhällsfrågor.

– Jag var fast besluten att skapa förändring,

Men korruptionen, orättvisorna och samhällets missförhållanden var svåra att påverka. Samtidigt fortskred kriget mot ISIS i regionen, vilket fick Ravo att fundera över vilken framtid som väntade hans familj.

– För att mina barn skulle slippa uppleva det jag en gång upplevt och istället få en ljus framtid i ett tryggt land, bestämde vi oss för att flytta till Sverige.

År 2015 lämnade Ravo för andra gången i livet sitt hemland. Men den här gången var han inte ensam. Familjen hittade en lägenhet i Eskilstuna där starten på det nya livet kunde börja. Av en händelse fick Ravo jobb på Färingsöanstalten och pendlade mellan hemmet i och jobbet under tre års tid. Två timmar enkel väg. Tills familjen äntligen lyckades hitta en bostad på Färingsö 2018.

Fortfarande jobbar Ravo kvar som kriminalvårdare, ett jobb som han känner är meningsfullt och givande. På fritiden försöker han vägleda och stötta barn och ungdomar,

– Jag älskar att jobba med ungdomar och hoppas och tror att jag med mina livserfarenheter kan hjälpa dem att hitta rätt väg i livet, säger han och berättar om flera initiativ som han driver för att främja idrotten och kulturen för barn och unga i kommunen, däribland karateklubben Ekerö Shotokan Karate, som han är grundare till.

Skådespeleriet har legat på hyllan sedan Ravo flyttade till Mälaröarna. När längtan efter att stå på scenen blir för stor brukar han spela in monologer på mobilen och skicka till familjen i hemlandet.

– Men drömmen finns om en teatergrupp här i kommunen också. Det är vad jag siktar på att starta.

Fakta

Namn: Ravo Sharif

Ålder: 52 år

Bor: Färingsö

Familj: Frun Hozan och barnen Mitan, 18, Mitra, 16 och Amara, 13.

Gör: Skådespelare. Jobbar som kriminalvårdare på Färingsöanstalten och driver Ekerö Shotokan Karate.