Ett år av saknad

400 i fackeltåg för Filip

På årsdagen samlades 400 personer i ett fackeltåg för att hedra Filip Graners minne. Foto: Olof Graner.

2024-10-28

Text: Helen Bjurberg

Ett år har gått sedan kvällen då den 16-åriga Filip Graner omkom i en olycka på Nockebybron. På årsdagens kväll samlades hans vänner och familj i ett fackeltåg för att hedra hans minne.

– Det har varit viktigt för oss att visa ungdomarna att vi vuxna finns här. Och för Filips familj att vi är med dem i allt detta, säger Jessica Skogh, mamma till Filips flickvän och en av arrangörerna.

Facklorna speglar sig i regnpölarna på den mörka asfalten. Över 400 människor har samlats intill Nockebybrons fäste för att hedra Filip Graner med en fackelpromenad över bron. Ett år har gått sedan hans unga liv gick förlorat i olyckan. Nu sluts vänner och familj upp till hans minne.

– Det har varit så många som varit berörda av händelsen, men jag trodde inte att så här många skulle komma. Det värmer enormt mycket, säger Jessica Skogh, mamma till Filips flickvän Nellie.

Initiativet till fackeltåget kommer från henne och hennes sambo Micke som ville göra något för de ungdomar som är nära vänner med Nellie och Filip. I samråd med Filips familj har de hjälpts åt att arrangera det hela.

– Det har varit viktigt för oss för att visa alla drabbade ungdomar att vi vuxna finns här, att vi sluter upp och visar att det inte är okej någonstans, det som hänt. Sedan vill vi självklart också visa familjen Graner att vi är med dem i allt detta, att på vårt sätt visa värme, omtanke och att vi är med dem.

Fackeltåget på Nockebybron. Fotot. Max Pauseander.

Fint att samlas

Svenska kyrkan har representanter på plats från fyra församlingar, Bromma, Västerled, Färingsö församling och Ekerö pastorat. Prästen Ida Kvarnbrink från Färingsö församling, där Nellie är hemmahörande, vill finnas där för den som behöver stöd.

– Det är känslosamt, men jag tror att många upplever att det känns fint att samlas och göra något konkret tillsammans, säger hon.

I stilla lunk skrider fackeltåget fram över bron. 350 facklor lyser upp oktobermörkret där andetagen bildar moln intill facklornas, i den kalla höstkvällen. Bilarna som kör förbi saktar ner, rullar respektfullt förbi. Stämningen är vilsam och sorgsen, tystnaden påtaglig, när pärlbandet av människor sprids ut, längst med räcket över bron. Instruktionerna lyder max två i bredd. Nedanför i det stilla, mörka vattnet ligger sjöräddningen och guppar. Inget får hända. Fast det värsta har redan hänt..

Ett pärlband av människor tågar över bron. Foto: Olof Graner.

Vid minnesplatsen tar känslorna över

Vid olycksplatsen, där en minnesplats under året har vuxit fram, med blommor, bilder, ljus och skyltar, stannar tåget upp. Någon böjer sig ner, lämnar ett ljus eller litet gosedjur. För många tar känslorna över precis här. Det är en viktig plats. Flera gånger har den vandaliserats men byggts upp igen. Nu kramas Filips vänner här, inför bilderna av honom, innan de går vidare ner under bron, upp på andra sidan och tillbaka. Vid ett tillfälle fylls bron med facklor på båda sidor, samtidigt som tåget binds ihop i en båge under bron. Det blir som en symbolisk ring, en omfamning av en pojke som inte finns kvar i livet längre, men fortfarande lever starkt i allas minnen

För de närmsta är kvällen väldigt omtumlande med mycket känslor.

– Det är fint med all värme och omtanke från så många, men såklart faller vi också tillbaka i minnena och till stunden för ett år sedan som skakade om livet och ryckte Filip ifrån oss, det är traumatiska och mycket svåra minnen, säger Jessica Skogh.

Filips familj och flickvännen Nellie i täten för fackeltåget. Foto: Olof Graner

Livet borde leka, men har stannat upp

S:ta Birgitta kyrka i Nockeby står öppen med varm dryck och ett tröstande rum. Utanför på kyrkbacken släcks facklorna, tåget skingras och bänkraderna där inne fylls på. Unga, gamla, föräldrar och barn. Men mest sammanbitna ungdomar. Höstlovet har precis börjat, precis som den där dagen för ett år sedan. Livet borde leka, i stället har det stannat upp.

Tårar rinner, en mamma omfamnar sin dotter, vars maskarasvarta tårar färgat ansiktet med sorgsna ränder.

– Rummet är ert, säger prästen Sofia Backsten med varm stämma. Sedan påminner hon den som behöver höra om ljusets kraft med ett bibelord som känns ovanligt passande för kvällen.

– Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Utanför är höstkvällen stilla. En ensam yngling står lutad mot en lyktstolpe. Huvan på hoodien är framdragen över ansiktet. Han torkar bort envisa tårar med baksidan av sin hand.

Ett år av saknad har gått. Men resten av livet återstår för de som finns kvar.

Minnesplatsen i slutet av Nockebybron. Foto: Max Pausander.

Fackeltåget gick på båda sidor av bron och bildade en symbolisk omfamning kring en pojke som inte finns kvar men fortfarande lever starkt i mångas minnen.

Många tände ljus i S:ta Birgitta kyrka.

Fakta

Cirka 400 personer gick fackeltåget under söndagskvällen, cirka 350 bar facklor.

Pengarna för facklorna kommer gå till Filips minnesfond, som sköts av hans familj.

Detta har hänt

Filip och hans flickvän Nellie var på väg på moped när en bil körde på dem på Nockebybron. Flickvännen skadades, men inte livshotande. Filips liv gick inte att rädda.

En man i 40-årsåldern greps samma kväll, misstänkt för att rattonykter ha kört på paret.

Sedan dess har utredningen pågått, under tiden råder utredningssekretess.

Fortfarande på årsdagen har inget besked om åtal kommit, men utredningen är, enligt åklagare i slutskedet.